Oleg Tarasov: "Margareta Petrés ljus"

Margareta Petrés målningar har en viktig egenskap - de stannar i minnet...

Så kan man också minnas händelser, som inte alls har med en själv att göra, som befinner sig på ett avstånd långt större än ett människoliv.

Sådana händelser - reella händelser i kulturhistorien - varar   i regel, fortsätter att existera i djupet av människans medvetande... Att definiera huvuddraget i ett konstnärsmedvetande av detta slag är inte särskilt svårt.

Det är öpppenhet. Öppenhet i förhållande till människan, världen, Gud. I vår tid är sådant rätt sällsynt... Margareta Petrés målningar kan kallas avantgardistiska, om man tar begreppet "avantgarde" i dess ursprungliga mening: En strävan att tränga in i det undermedvetna och upptäcka ett annat ord, ett annat tecken...

Det tidiga avantgardets skandalomsusande utställningar tillhör sedan länge det förflutna... Inom den samtida konsten finns otaliga konstnärer, som gör icke-figurativa färgabstraktioner. Men det är väldigt få, som uppnår   ljus  i sina målningar och därigenom fullföljer Kandinskijs verk, som ständigt låter oss känna förbindelsen  med den "andra verkligheten", upptäcker den åt oss.

Det är just till detta fåtal som Margareta Petré hör. Moskva 1990.


Tarasov är författare och professor i konsthistoria.
Verksam vid Vetenskapsakademin i Moskva.
Texten Skrevs efter separatutställning i Central House of Artists i Moskva).
Översättning: Bengt Jangfeld. Texten är förkortad.