Händerna och färgen - av Sören Engblom

När jag slås av skönhetsvärdet i en matematisk formel vet jag innan jag rent intellektuellt kan bevisa dess riktighet, att den är sann. Så kan en matematisk forskare faktiskt beskriva sin arbetsprocess. Förvisso är den sinnliga upplevelsen snabbare än tanken.

Måleri känner inga mätbara sanningar. (Och den bästa målningen är inte den ”vackraste” – ty kriteriet ”vacker” har eroderat) Återstår att arbeta med färgen, ut i det okända… och den bästa målningen kanske är som den matematiska formeln: den med det mest omedelbara skönhetsvärdet; den mest ”eleganta”, i ordets etymologiska grundbetydelse av utvald; utvald genom sitt blottställande, sin nakenhet, sin koncentration.

Margareta Petré har sin ateljé på Glasbruksgatan i Stockholms innerstad. Hennes ateljé är bokstavligt talat full av målningar. Just nu koncentrerade till två motiv: Flammande vibrationer bildar bakgrund till streck som passerar eller möts. Andra målningar låter hela den målade ytan stå som ett membran mot sin vita bakgrund – eller membranet vara som en fläck i färgmassan. De musikaliska analogierna i vårt samtal är legio. En färgmassa har sin självklara motsvarighet i tonernas klangmassa. Hon målar sedan några år med händerna. En gång brast det papper hon använde för att stryka ut färgen med terpentin. Huden mot färgen blev en metod i omedelbarhetens tecken, som en dirigent utan pinne där handen tycks gripa direkt om den klingande tonen. Om Margareta Petré hade varit dirigent hade hon hållit tonerna i sina bara händer.

Hon är född i norra Ångermanland och har i dag en gammal gård vid Höga Kusten. Inåt landet skog och höga berg; utåt havet horisontens oändlighet. Hon talar gärna om ”sin” natur. Om färgen och ensamheten. Det är trygghet i det egna jaget som gör det möjligt att överskrida det begränsade medvetandet. Att lämna bilderna bakom sig och gå rakt in i måleriet.

Hon nämner ett barndomsminne: En svart dörr på ladugårdens blekt gråröda vägg. En svart kvadrat mot en ljusare bakgrund. Ladugårdsvägg: Trä. Materia. Påtaglighet. Och en oändlig vision. Den räcker ännu.


Sören Engblom
Förkortad version